Lyckligaste människan på jorden...
För ca två år sedan gjorde jag något som var helt fantastiskt, jag uppfylde min största dröm, att simma med en delfin. Dock var den inte vild men det var en amazing upplevelse.Jag gjorde detta i Turkiet i Oba som ligger utanför Alanya. På en vattenpark som bestod utav olika vattendjur man kunde se.
Vi var ca 7 personer som var i en grupp som skulle få träffa delfinen Echo. Han var en ung och lekfull delfin som var väldigt lydig. Jag hamnade som tur nog med en svensk tjej som var äldre än mig, men det kändes tryggt att vara med någon som kunde samma språk som en själv. Innan vi gick in i bassängen hade de som jobbade där ett "möte" med alla grupper som skulle få träffa olika delfiner, den hölls på engelska lnadat med turkiska för deras engelska var inte på topp. Jag kunde då inte lika mycket engelska som jag kan idag som jag fatta ingenting....
Jag greps efter samtalet av lite smått panik för jag var bara 200 meter ifrån de jag har önskat i hela mitt liv + att jag visste att mötet som de höll var viktigt att förstå och jag förstod ett par fåtal ord och de sa att de var viktigt att följa reglerna....
Som tur va fick jag ta med mig mamma in som kunde översätta til både mig och den andra svenska tjejen.
Vi gick ned i en iskall bassäng med saltvatten och man såg en svart skugga glida lägnst botten och snuddade sina fötter. Alla i gruppen blev glada o fashinerade hur smidigt Echo simmade och alla som var allt från rädda o imponerande. Vi ställde oss på ett led för att få träffa Echo på riktigt, vi skulle även få ta bild med honom ^^ Jag och Echo blev bra kompisar och ag gav honom en lite puss!
Efter det så fick vi som alla hade längtat efter....Simma med honom (som ni ser på första bilden)
Efter det så fick vi som alla hade längtat efter....Simma med honom (som ni ser på första bilden)Ingen kunde vara mer lycklig än jag i den stunden, det kändes helt underbart, hans hud kändes som våta gummistövlar och han var så stark och snabb! Detgick knappt på 30 sekunder innan lilla åkturen var slut, i slutet fick vi klappa honom och han visade stolt konstär som han kunde.
Jag var då den lyckligaste människan på jorden...
Kommentera
Trackback
